Möt vår medlem
Statkraft
Statkraft är ett kraftbolag som ägs av den norska staten, bolaget har verksamhet i flera länder runt om i världen. I Sverige äger Statkraft Sverige AB bland annat femtionio vattenkraftverk och driver två kompensationsanläggningar.
Vi ställde några frågor till Helena Törnelius som är fiskodlare med biosäkerhetsansvar på Statkrafts fiskodling i Kvistforsen. Helena som har en bakgrund som distriktsveterinär med stor erfarenhet av fiskodlingar har också ansvar för Statkrafts utsättningar, framför allt i norra delen av landet och för medicinskt stöd till alla fiskodlingsanläggningar som omfattas av Statkrafts verksamhet.
Helena förklarar att Statkrafts fiskodlingsverksamhet framför allt rör kompensationsutsättning för vattenkraftverk i Skellefteälven och Lagan. För detta odlar företaget egen fisk som sätts ut nära de egna
anläggningarna, dessutom köps sättfisk in för att sättas ut som kompensation i inlandszon. I Laholm fångas även ålyngel i en fälla och transporteras förbi vandringshinder så de kommer längre in i landet och sedan hjälps de, genom transporter, tillbaka till havet som vuxna.
När det gäller fiskhälsa och smittskydd inom Statkrafts fiskodlingsverksamheter förklarar Helena: ” Vi är noga med zonindelningar och att efterfölja gränserna mellan dem. Eftersom vi delar av året hanterar
fisk i eller från kustzon är vi lite oroliga att dra med oss något till produktionsdelen.”
Utöver det, säger Helena, är utgångspunkten att miljönska vara så naturlig som möjligt för fiskarna och att försöka störa dem så lite som möjligt på anläggningarna. I det fallet har anläggningen i Kvistforsen en fördel i att den består av flera våningar i nivå så att fiskarna kan förflyttasen våning närmare älven för varje gång de flyttas och utan att de behöver håvas eller pumpas.
På frågan om vad medlemskapet i Svensk Fiskhälsa innebär säger Helena:
Hon förklarar att det gäller särskilt utbytet mellan olika grenar av fiskodlingen och att det känns bra att kunna ha utbyte naturligt med olika typer av anläggningar och utväxla erfarenheter. Hon beskriver några fördelar med medlemskapet: ”Vi får lättare att samarbeta med nya och svåra frågor och kan komma överens om vägar att försöka ta om någon drabbas av något idag okänt. Det känns även seriöst att gå tillsammans i viktiga frågor.” Helena tycker också att det känns bra med ett likartat arbetssätt i fiskhälsofrågor, om än anpassat efter respektive anläggnings förutsättningar, samt att kunna visa det utåt. Dessutom upplever hon att de träffar som ordnas minskar avståndet mellan verksamhetsutövare och forskare och att de underlättar viktiga samarbeten dem emellan.
När det gäller det nationella fiskhälsoarbetet anser Helena att det är viktigt att vi samarbetar för att nå ett högre hälsomål eftersom vi har en kraftfullare hotbild nu än för några år sedan när de kommer till nya smittor och ändrade förutsättningar. Detta på grund av klimatförändringarna som är svåra att förutsäga och därmed att förbereda sig för. Fiskhälso- och smittskyddsfrågorna är viktigare än någonsin, säger hon,
